[H-verkko] Arvosteltavaksi: Söderströmin syksyn 2010 kirjoja

[Tapio Onnela]

Agricola - Suomen historiaverkko tarjoaa kirjoja arvosteltavaksi   
Agricolan kirja-arvostelujulkaisuun (ISSN 1796-704X)

Jos haluat saada kirjasta arvostelukappaleen, lähetä sähköpostia   
osoitteeseen: <agricolan.arvostelut at gmail.com>, jossa ilmoitat kirjan   
nimen ja kustantajan sekä postiosoitteesi (maaposti!). Tiedot  
toimitetaan kustantajalle, joka lähettää sinulle kirjan. Perustele  
lyhyesti miksi juuri sinä haluaisit arvostella kyseisen  kirjan.

HUOMIO! Uusia arvostelukappaleita toimitetaan vain niille jotka ovat   
vanhat arvostelunsa kirjoittaneet. Kirjoista on kova kysyntä, jos et   
saa arvosteluasi kirjoitettua lähetä saamasi arvostelukappale   
Agricolan toimitukseen jotta sitä voitaisiin tarjota uudelleen   
arvosteltavaksi. Kirja-arvostelun voi julkaista lisäksi muussakin   
julkaisussa ja muualla julkaistun arvostelun voi julkaista myös   
Agricolassa.

Liitä valmis arvostelusi suoraan sitä varten tehtyyn lomakkeeseen   
Agricolan sivulle: http://agricola.utu.fi/julkaisut/kirja-arvostelut/   
josta se lähetetään ensin Agricolan toimittajalle, joka tarkistaa ja   
julkaisee arvostelun. Arvostelu lähtee sen jälkeen H-verkko ja Kultut-  
listan tilaajille sähköpostina. Arvostelu tallentuu "Agricolan kirja-  
arvostelut" julkaisun sivulle: http://agricola.utu.fi/julkaisut/kirja-  
arvostelut/.

HUOMAA MUUTTUNUT SÄHKÖPOSTIOSOITE!
***
Johannes Salminen
Islams två ansikten

Vad hade hänt om araber och berber år 732 vunnit slaget vid Poitiers  
och utvidgat sitt välde från Spanien norrut ända till England? Ett  
ekonomiskt och kulturellt uppsving eller ett förtryck av religiösa  
minoriteter och islam upphöjt till det enda sanna och rätta?
Den till synes mödolösa elegansen i uttrycket är Johannes Salminens  
varumärke sedan länge. Lärdom paras med sinne för den talande detaljen  
när han i dessa essäer gör nedslag i islams, Bysans och Europas  
historia på båda sidor om 1000-talet. Det är en blodig historia byggd  
med slavkraft och svärd, men också med häpnadsväckande fickor av  
tolerans och välstånd, bildning och livsnjutning. En av dessa var  
Cordoba före 1000-talet, en annan Toledo ett par hundra år senare.  
Också i Jerusalem var tre religioner levande sida vid sida tidvis  
möjligt ända fram till korstågen.
Salminen lyfter fram grymma härskare, lika blodtörstiga oberoende av  
religion, men också hjältar. En av dem var kalifen Omar som valde att  
i sliten mantel rida in i Jerusalem på en kamel till sina soldaters  
förskräckelse i en av historiens oblodigaste erövringar. En annan  
Akbar, härskare över Indien under 1500-talet, muslim men med  
osedvanlig förmåga att bygga broar till landets andra viktiga  
trosriktning hinduismen.
Med dagens stora islamska invandrarströmmar till Europa är det  
viktigare än någonsin att söka sig bakåt i historien och se inte bara  
det fula ansiktet, utan också det vackra.

***
Ulla-Lena Lundberg
Jägarens leende
Resor i hällkonstens rymd

Är det möjligt att göra en mule len när du hugger den i sten? Ja,  
sådan är konstnärsskickligheten vid Nämforsen. En ristare som hade en  
bra dag tog ett steg tillbaka utan att falla i forsens Ginnungagap och  
kände den pilsnabba benådade självbelåtenhet som är konstnärskapets  
belöning: se vad jag kan.

Jägarens leende är antropologens och konstnärskollegans blick på  
klipp- och grottmålningar samt hällristningar från Domboshawa till  
Astuvansalmi och Nämforsen, från Afrika till Norden via Frankrike,  
Spanien och Ryssland. Samtidigt är boken en berättelse om två systrar  
och det ständigt pågående samtal som väver sig igenom deras liv.
Ulla-Lena Lundberg upplever hällkonsten och delar med sig av både  
känsla och tanke, av både bisonflockens dundrande framfart och  
vetenskapliga tolkningsmodeller. "Orden löper lite vid sidan om det  
som uttrycks genom konsten", skriver hon och låter läsaren uppehålla  
sig just i gränstrakterna. Lundberg gör en schamanistisk läsning av  
olika former av hällkonst och diskuterar svårigheten att behandla den  
idag - ska man måla i hällristningar med färg så att de syns bättre,  
hur ska man bevara grottmålningar i ett skiftande klimat? - och dess  
plats i föränderliga landskap
***
Leif Höckerstedt
Svenskan på plats!

Den ryske kejsarens beslut att flytta huvudstaden från Åbo till  
Helsingfors 1812 var ödesdigert på många sätt. Det svenska språket  
fjärmades från Sverige och en småningom allt finskare huvudort kom att  
marginalisera svenskan på det nyländska kustområdet. En relativt liten  
svensk elit i Helsingfors kom att definiera vad som var finlandssvenska.

Detta är vad vi lever med nu i Svenskfinland.
Men vilken är den svenska vi lever med? I boken fortsätter Leif  
Höckerstedt sitt resonemang från Fuskfinnar eller östsvenskar? (2000).  
Skall svenskan i Finland ha en framtid så är det i närmare kontakt med  
Sverige. Att tro att tvåspråkigheten ska ge finlandssvenskan en ny  
framtid är en illusion. Det som sker är en språkbytesprocess som i  
vårt språkklimat verkar tolkas som en vinning.
Fokus ligger på språket. Vad är det vi egentligen syftar på då vi  
talar om svenskan? Hur har talspråket uppkommit, vilka är ljuden och  
orden, hur blandar vi in finskan och dialekt i vårt språk, vilken roll  
spelar slangen, hur tilltalar vi varandra? Hur talar man "fint"?
Talspråket i Helsingfors och dess utveckling skildras dels med  
språkvetenskaplig skärpa, dels med den gamla helsingforsarens  
nostalgiska lokalkännedom.
Språket intresserar alla men de populärvetenskapliga framställningarna  
är sällsynta. Denna bok riktar sig till den språkintresserade  
allmänheten men erbjuder också en inkörsport till finlandssvenskan för  
studenter och språkvetare överhuvudtaget.
Leif Höckerstedt är språkvetare och sociolingvist men har också  
profilerat sig som debattör. I boken förenas dessa roller.  
Beskrivningen av svenskans utveckling och svanesång i Helsingfors är  
en väckarklocka.
***
Kenneth Myntti
Svenskan på offensiven eller på intensiven

Svenskan har under de senaste åren tappat terräng som samhällsbärande  
språk i Finland. Förändringen kan alla märka, men hur många av oss  
känner till de mekanismer som har skapat den?
Lugn, räddningen är nära. Kenneth Myntti, politisk redaktör och  
ledarskribent på Vasabladet, analyserar orsakerna till  
domänförlusterna och ger konkreta förslag på hur trenden kan vändas.
Hans debattbok är en märkvärdig upptäcktsfärd i det samhällspolitiska  
skeen_de som tog fart med en grundlagsreform år 2000 och som kan bli  
ödesdiger för svenskan och den finländska tvåspråkigheten om vi inte  
blir varse det som sker. Myntti griper sig an ämnet med stilistisk  
skärpa och stor journalistisk integritet.
I analysen ingår exempel på att ekonomiska och partipolitiska  
karriärsträvanden har sin beskärda del i att svenskan nu tappar mark.  
Boken blottlägger hur samhälleliga kompromisser tärt på de svenska  
strukturerna.
Avstickare till Mellaneuropa placerar in resonemanget i ett  
minoritetssammanhang, nedslag i Österbotten och Åboland ger djup och  
vidd. Resonemanget planar ut i en positiv framtidsvision, som  
relaterar svenskan till ett nordiskt och globalt sammanhang.
Debattboken är ett viktigt inlägg i en viktig debatt om hela Finlands  
framtid. För precis som de finskspråkiga behövde de svenskspråkigas  
hjälp för att dana en nation är Myntti övertygad om att det nu är de  
finskspråkigas tur att hjälpa de svenskspråkiga.
Historien upprepar sig, men med ombytta roller. Boken väcker en  
förhoppning om att den negativa trenden kan vändas om vi i båda  
språklägren lyckas fördjupa förståelsen om förutsättningarna för vårt  
lands tvåspråkighet.
I Kenneth Myntti har vi en debattör och pådrivare som inte hukar sig  
då nordanvinden böjer martallarna.

***