[H-verkko] Arvosteltavaksi: Söderströmin syksyn 2009 kirjoja

[Tapio Onnela]

Agricola - Suomen historiaverkko tarjoaa kirjoja arvosteltavaksi  
Agricolan kirja-arvostelujulkaisuun (ISSN 1796-704X)

Jos haluat saada kirjasta arvostelukappaleen lähetä Agricolan  
toimittajille  sähköpostia osoitteeseen:
<agricolan.arvostelut at gmail.com>, Ilmoita kirjan nimi ja kustantajan  
sekä aina myös postiosoitteesi (maaposti!). Tiedot toimitetaan  
kustantajalle, joka lähettää sinulle kirjan. Perustele lyhyesti miksi  
juuri sinä haluaisit arvostella kyseisen kirjan.

HUOMIO! Uusia arvostelukappaleita toimitetaan vain niille jotka ovat  
vanhat arvostelunsa kirjoittaneet. Kirjoista on kova kysyntä, jos et  
saa arvosteluasi kirjoitettua lähetä saamasi arvostelukappale  
Agricolan toimitukseen, jotta sitä voitaisiin tarjota uudelleen  
arvosteltavaksi. Kirja-arvostelun voi julkaista lisäksi muussakin  
julkaisussa ja muualla julkaistun arvostelun voi julkaista Agricolassa.

Liitä valmis arvostelusi suoraan sitä varten tehtyyn lomakkeeseen  
Agricolan sivulle: http://agricola.utu.fi/julkaisut/kirja-arvostelut/  
josta se lähetetään ensin Agricolan toimittajalle, joka tarkistaa ja  
julkaisee arvostelun. Arvostelu lähtee sen jälkeen H-verkko ja Kultut- 
listan tilaajille sähköpostina. Arvostelu tallentuu "Agricolan kirja- 
arvostelut" julkaisuun: http://agricola.utu.fi/julkaisut/kirja- 
arvostelut/.

HUOMAA MUUTTUNUT SÄHKÖPOSTIOSOITE!
***
Söderström syksyn 2009 kirjoja

Henrik Meinander
Finland 1944
Krig, samhälle, känslolandskap

"Mannerheim hade bjudit ministrarna Väinö Tanner och Rudolf Walden  
till en supé kvällen den 6 februari i sin järnvägsvagn. Trots att  
bombardemanget var i full gång gav Mannerheim order åt sin chaufför  
att köra genom den bomb- och eldhärjade staden för att hinna på plats  
i tid. Väl framme på bangården gick han motvilligt med på att söka  
sig till närmaste bombskydd när det började explodera i knutarna.  
Inte underligt att bombskyddets folkhop förstummades totalt vid hans  
entré och kännspaka honnör. Enligt hörsägen vidtog åter ett  
försiktigt sorl efter att en liten flicka utropat de förlösande  
orden: "Titta mamma, marsken kom!""

Det är irrelevant om historien är sanningsenlig på alla punkter,  
konstaterar professor Henrik Meinander. Urbana legender enade folk  
och förstärkte banden mellan hemmafronten och armén under det mest  
dramatiska året i Finlands moderna historia. År 1944 stod Finland med  
Hitler på ena sidan och Stalin på den andra, och i ryggen hade man de  
allierades föga förstående inställning till denna invecklade  
balansakt. Den finländska statsledningen var inte bara beroende av  
Tyskland, utan utnyttjade också skickligt Tysklands beroende av  
Finland samtidigt som förhållandet till Sovjetunionen var  
förvånansvärt smidigt.

Meinander gör skickligt en syntes av det dramatiska året med  
utvecklingen på allmäneuropeisk nivå som en viktig dimension.  
Nyckelorden krig, samhälle och känslolandskap speglar bokens  
tvärsnitt av Finland, från en kolerisk Molotov vid förhandlingsbordet  
till vardagen långt borta från fronten.
Illustrerad.

***

Camilla Berggren & Marianne Lydén (red.)
Nyttiga idioter?
Unga idealister, Lenin och sjuttiotalet

Det tydligaste tecknet på vem som är en rättrogen minoritetskommunist  
är skjortans färg. Alla vi som var med minns skjortkriget. Det  
flammar upp speciellt på stormöten. Genast då man bänkar sig börjar  
blickarna värdera samlingen, i ett försök att uppskatta vem som är  
fler, majoriteten i de röda skjortorna eller minoriteten i de blå?  
Det är inte så svårt eftersom uppdelningen är skarp, som dragen med  
linjal. Då Taisto Sinisalo talar applåderar de blå frenetiskt medan  
de röda vilar händerna.
Nyttiga idioter? är ingen avbön, men inte heller något  
rättfärdigande. “Vi är varken ute efter att förhärliga eller  
bespotta", skriver författarna. “Vi vill veta och förstå." Vad var  
det som hände på 1970-talet, hur blev den moskvatrogna oppositionen -  
minoritetskommunisterna, taistoiterna - inom DFFF en så medryckande  
rörelse? Var man med för att göra marxistisk-leninistisk revolution  
eller var det, som man ibland påstår, helt enkelt så att taistoiterna  
ordnade de bästa festerna?
Camilla Berggren, chefredaktör på Östra Nyland, och Marianne Lydén,  
journalist på Hufvudstadsbladet, har träffat både forna kumpaner och  
meningsmotståndare, bland annat Christian Blom, Thomas Micklin, Tom  
Moring, Anne Suominen, Nils Torvalds, Sture Udd, Peter Lodenius och  
Ulla-Maj Wideroos. Resultatet är ett ärligt samtal kring en period  
som offentligheten än idag älskar att förakta, men som nu för första  
gången vädras sakligt på finlandssvenskt håll.
Illustrerad.
Utkommer i oktober

***
Herman Lindqvist
Jean Bernadotte
Mannen vi valde

Jean Baptiste Bernadotte var den franske marskalken som 1810 valdes  
till svensk tronföljare. Han var fyrtiosju år då han kom till Sverige  
och hade då en lång och spännande karriär bakom sig. Jean Bernadotte  
Mannen vi valde handlar om hans liv innan han blev kung Karl XIV  
Johan av Sverige och Norge.
Sveriges förste Bernadotte var en temperamentsfull man med gnistrande  
mörkbruna ögon och långa fladdrande lockar. Hans ilska flammade lätt  
upp och han hade nära till värjan. Han duellerade om kvinnor men  
kunde också dra blankt under en budgetdebatt i ett regeringsmöte. Han  
var ständigt beredd att utbrista i verbala explosioner.
Herman Lindqvist berättar på sitt medryckande sätt om den enkle  
soldaten Jean Bernadotte som kämpade sig upp genom alla grader tills  
han blev marskalk av Frankrike och furste av Ponte Corvo. Med hjälp  
av de nya fakta han hittat i arkiven svarar författaren på frågan:  
Varför var Bernadotte så arg?
"Dock skulle historien visa att den kurs han lotsade in Sverige på  
var mycket klok, för med tur och skicklighet har svenska folket och  
dess hövdingar sedan dess kryssat mellan världspolitikens alla minor  
och blindskär, varför Sverige i dag har upplevt fred längre än något  
annat land i Europa - eller lika länge som ätten Bernadotte suttit på  
tronen. Och så märkligt är det, att sedan Jean Bernadotte valdes till  
tronföljare i Örebro är ätten Bernadotte i dag den enda dynastin i  
världen, som genom samma gren av samma familj utan avbrott för krig  
och revolutioner, fortsatt att regera över ett fritt folk och  
självständigt rike i två hundra år."
***
Matti Klinge
Napoleons skugga
Baler, bataljer och Finlands tillkomst

En fascinerande beskrivning av ett viktigt brytningsskede i Europas  
historia och dess inverkan på Östersjöområdet.

Den franska revolutionen var startskottet för en stormig period i  
Europa, en period vars följder vi fortfarande lever med. Napoleons  
maktutveckling kulminerade i Tilsitavtalet 1807, och som en följd av  
det förändrades Östersjöområdets politiska karta helt. Det är global  
stormaktspolitik men också miljoner mänskors liv och individuella  
öden, och händelserna upptog tankarna hos filosofer och poeter med  
sin ödesdigra tyngd.

Professor Matti Klinge drar upp konturerna för perioden i all dess  
mångfald. Han riktar blicken på krig och politiska förhandlingar, men  
också på semiotiskt intressanta uttryck, dikter, tal, ceremonier,  
vänskapsrelationer och kärleksförhållanden. Tidens mänskor får sina  
röster hörda tack vare en mångfald citat.

***
Henrika Ringbom
Händelser.
Ur nya Pressen 1968-1974

Sista numret av den finlandssvenska kvällstidningen Nya Pressen kom  
ut i februari 1974. Bland de sörjande fanns den då elvaåriga Henrika  
Ringbom, som såg sig berövad sin viktigaste källa till kunskap om  
världen. Drygt trettio år senare skulle hon komma att återvända till  
tidningen och igen inhämta häpnadsväckande och omskakande uppgifter  
om kriget i Vietnam, våldet i USA och kvinnan i Finland, bunnies,  
hippies, pinuppor, terrorister och astronauter, samt det  
högteknologiska liv, med ett väder helt och hållet styrt från  
Bryssel, som vi förmodades leva år 2001. Resultatet blev en  
bångstyrig prosadiktsamling som roar och insisterar, oroar och  
konsternerar. Det är en många gånger överraskande bild av  
decennieskiftet 1960-1970 som här kristalliseras ut, filtrerad genom  
kvällspressjournalistik och ett medvetande som trettio år senare  
frågar sig: Vad var det som hände? I världen, med mig?
Nya Pressen utkom i Helsingfors under åren 1883-1900 och 1906-1974.  
Under förryskningsperioden i slutet av 1890-talet drabbades tidningen  
hårt av censuren, men fortsatte att försvara Finlands konstitution.  
År 1900 förbjöds NP av storfurstendömet Finlands generalguvernör  
Bobrikoff. Den började ges ut igen år 1906, då som kvällstidning.  
Också senare kännetecknades Nya Pressen av en relativt stor  
frispråkighet. Nedläggningen år 1974 uppgavs dock av ägaren  
Konstsamfundet ha ekonomiska orsaker.
Utkommer i augusti/september

***
Anna-Lena Laurén
I bergen finns inga herrar
- om Kaukasien och dess folk

Branta berg, hög himmel och en obeskrivlig mångfald av folkgrupper -  
det är Kaukasien. Den här regionen tillhör de oroligaste i världen.  
Området plågas av fattigdom, korruption och etniska spänningar, en  
blandning som ofta exploderar i våld. Kriget i Georgien i augusti  
2008 är egentligen bara toppen av isberget. Ett dylikt krig kunde ha  
brutit ut på flera andra ställen i Kaukasien, där konflikter ligger  
mycket nära under ytan.

Men Kaukasien är inte bara krig. Det är en av världens vackraste  
regioner, med en unik mångfald språk och kulturer, stolta folk,  
urgamla traditioner och en vägran att böja sig inför auktoriteter.  
Rundradions korrespondent Anna-Lena Laurén tillhör de få  
västerländska journalister som regelbundet rör sig i området och som  
grundligt har satt sig in i de konflikter som pyr i Syd-Ossetien,  
Abchazien, Ingusjien, Nord-Ossetien, Tjetjenien, Dagestan och  
Kabardino-Balkarien. I den här boken rör hon sig från norra  
Kaukasien, som tillhör Ryssland, till Georgien. Hon träffar människor  
i deras hem, lyssnar och analyserar. Boken skildrar den helhet som  
man måste greppa för att förstå kriget i Georgien, ett krig som  
väckte starka reaktioner i västvärlden. Det är en bok för den som  
vill se de djupare sammanhangen bakom konflikten.

Men det här är också en bok om människor, om de olika folkgrupperna  
och deras kamp för sin identitet, kamp mot assimileringen, kamp för  
att överleva i en tillvaro där man historiskt alltid har varit klämd  
mellan stormakter. Det är en historia om små folk med stolt historia,  
om styrka och mod, liv och död. Det är en bok om de kaukasiska  
folkens frihetslängtan, skriven med den journalistiska yrkeskunskap,  
inlevelse och kärlek som är Lauréns varumärke..
***

Claes Andersson
Varje slag mitt hjärta slår
Anteckningar ur mitt liv

"Efter att ha slutat som riksdagsledamot hösten 2008 kände jag att  
jag ville göra en inventering av viktiga händelser i mitt liv.
Jag fick lust att minnas min barndom, med bombardemangen av  
Helsingfors, krigsåren då vi var evakuerade till Emsalö i Borgå  
skärgård. Det visade sig att det ena minnet ledde till många andra  
minnen, delvis bortglömda eller förträngda. Det var som om slussarna  
till mitt undermedvetna hade öppnats. Jag skrev intensivt och  
associativt. Om mina ungdomsår, pianolektionerna, fotbollen, mina  
förälskelser. Sedan de första jobben som psykiater i Eskilstuna i  
Sverige, och på de stora mentalsjukhusen i södra Finland.
Jag skrev om mitt samhälleliga uppvaknande, aktiviteterna i  
Novemberrörelsen och startande av den radikala kulturtidskriften FBT.  
Minnena aktiverade varandra i en kedjereaktion.
Jag skrev om åren då jag gick i terapi. Också obehagliga upplevelser,  
förnedringstillstånd och livshotande kriser krävde att få vara med.  
Frestelsen att hämnas på dem som jag föraktat eller hatat har varit  
stor, men jag beslöt att inte ge efter för den. Jag har nog försökt  
vara ärlig och öppen. Men - för att citera boxaren Ingemar Johansson  
- "då man minst anar det går det som det går."
Utkommer i september, på finska på WSOY

***
Jörn Donner
Bergman: PM

Jörn Donner har haft en nära vänskap med Ingmar Bergman under fem  
decennier. Som kritiker, chef för Svenska Filminstitutet, regissör  
och producent av filmer för bio och TV. I Bergman: PM återger  
författaren minnesbilder, fragment av vad han sett och upplevt i sin  
relation till Ingmar Bergman och hans filmer. Men boken handlar även  
om Jörn Donners förhållande till Sverige och kulturlivet under hans  
tid i landet - ett förhållande som var långtifrån okomplicerat.
"Ju fler som dör, desto svårare är det att levandegöra dem. Det är  
dessutom omöjligt, och skulle göra tillvaron outhärdlig, om man i  
varje ögonblick skulle tänka på och känna medkänsla med alla dem som  
i detta ögonblick dör. Miljontals småbarn i Afrika är dagligen  
utlämnade åt en skoningslös himmel, brist på vaccin, dryck och föda.  
Jag ser dem framför mig, men jag har ett dagligt arbete. Jag har  
också annat att tänka på. Mig själv. Min kropp står mig närmast.  
Kropp? Dess förvandling, som påverkar vad jag tänker."